Good morning Vietnam
Efter förra gångens succé så kör vi ännu ett inlägg från en buss! Denna gången är vi på väg hem från en dagstripp på Mekong floden. Mer om det senare.
Vi ligger på stranden i våra solstolar och steker när den ena av holländarna vi träffade på Koh Rong går förbi, han stannar och berättar för oss att vi hade tur som lämnade ön. Samma dag som vi lämnade hade det nämligen börjat brinna. 3 guesthouse hade brunnit ner till grunden... Alla på ön hade stått i led och skickat hinkar mellan varandra från havet för att släcka branden. En kille hade blivit ganska svårt brännskadad och fick föras till sjukhus som ligger cirka 3 timmar därifrån.
Sista dagarna i Kambodja spenderade vi mestadels på stranden med sol, bad och öl. Kvällarna spenderades antingen med fotboll eller fest!
En av kvällarna sprang vi på den australiensiska tjejen jag försökte få 10 poäng hos för att få en puss, jag fortsatte såklart att jobba på mina poäng och lämnade Jocke i egna händer. Tydligen gillar Jocke att köpa nya telefoner, då vi dagen efter hittade massa bilder på Jocke i telefonen som inte han hade tagit själv. Det visade sig att han hade lånat ut sin telefon till en kille i cowboy hatt större delen av kvällen! Han litar helt enkelt för mycket på okänt folk!
Sista kvällen skulle vi ut och äta ännu en romantisk middag. Vi gick till en schweizisk restaurang som vi hade provat innan och gillade. Det va dock inte lika lyckat denna kvällen, när vi kom hem började jag få mer och mer ont i magen och spenderade halva natten på toaletten. Denna gången va det min tur att bli matförgiftad, det värsta var att dagen efter skulle vi åka en 12 timmars bussresa till Saigon/ Ho Chi Minh i Vietnam.
Bussresan gick förvånansvärt bra. Sociala Joachim läste samtliga timmar i bussen medan jag kombinerade läsandet med sömn. När vi kom fram va klockan 8 på kvällen och vi båda var vrålhungriga. Vi skulle bara ta en taxi till hostlet för att checka in och dumpa våra grejer. Nu är det inte så "bara" att ta en taxi i Vietnam. Precis som tuk-tuk chaufförerna lurar en i Thailand så lurar taxi chaufförerna en i Vietnam. När vi hade åkt en stund började vi ana att allt inte stod rätt till... Efter cirka 15 minuter kom vi i alla fall fram till rätt adress. Denna långa taxifärd kostade oss hela 500.000 (150 kr)!
Ho Chi Minh är organiserat kaos upphöjt till 2! Här finns ett par miljoner mopeder, ett par taxibilar och några bussar, som alla kör på bägge sidor av vägen och ingen följer några regler. Det är ungefär samma kaos som när du tar upp dina hörlurar ur fickan.
Efter att ha gått i en timme hittade vi äntligen en restaurang bland alla j*vla cafeer som finns i Ho Chi Minh. Ligger det inte ett café var 50:e meter så är det nåt som är fel! När vi hade sköljt ner maten med ett par öl var vi ganska trötta och började orientera oss hem, vi insåg då att vi bodde rakt över gatan från där vi hoppade av bussen cirka 1 minuts promenad!
Dagen efter skulle vi gå på sightseeing/ shopping. Först kom vi till kepsgatan, tog höger in på hjälmgatan för att sen komma ut på verkstadsgatan! Vi måste berömma vietnameserna för deras kategoriserade gator. Shoppingen gick som vanligt inget vidare. Eftersom vi och skyltdockorna var dem enda vita personerna, var vi ganska nöjda efter ett par butiker där varenda klädesplagg var för litet och 2 väldigt röriga köpcentrum och gick därför och satte oss på ett café och drack öl. På kvällen gick vi till en bar och drack öl och spelade biljard. När vi hade spelat ett par rundor kom det fram 2 fransmän och utmanade oss, efter att ha besegrat dem blev det derby mot 2 norrmän. Jag är ganska säker på att vi slog dem också!
Man kan ju inte dricka öl hela tiden så vi hade bokat en guidad tur till ett av dem mest drabbade områdena sen Vietnam kriget. Guiden var en man i 65 års åldern som hette Mr Bean! Det visade sig att han hade jobbat inom den amerikanska flottan och därmed deltagit i kriget. Han hade väldigt många roliga, intressanta och sorgliga berättelser att berätta. Bland annat att hela hans familj och dåvarande fru hade omkommit i kriget. Han hade även suttit 6 år i fängelse och när han släpptes hade han inget kvar att leva för. Nästa år ska han gå i pension och släppa sin självbiografi där han kommer avslöja saker som kan kosta honom livet. Ska bli väldigt intressant läsning!
Väl inne på området gick vi runt och kollade på vapen som användes, hur dem tillverkades och hur alla fällorna fungerade. Vi gick på stigar mellan skyttegravar och bombkrater. Dagen avslutades med att vi fick provkrypa en 30 meter lång tunnel som startade på 3 meters djup och gick ända ner till 8 meter innan det började gå uppför igen. Det var mörkt, väldigt trångt och emellanåt svårt att andas. Väldigt jobbigt men väldigt häftigt och intressant!
Tillbaka till dagens äventyr på Mekong floden! Efter en cirka 2 timmar lång bussresa gick vi ombord på båten som skulle ta oss runt till 4 ställen. Under stoppen fick vi testa honung, frukt, skönhetskräm, godis och grönt te! Vi känner oss redan nyttigare och fräschare! Vi fick även paddla på en Å där det fanns krokodiler!
Life's better in boardshorts!
DTK
Vi ligger på stranden i våra solstolar och steker när den ena av holländarna vi träffade på Koh Rong går förbi, han stannar och berättar för oss att vi hade tur som lämnade ön. Samma dag som vi lämnade hade det nämligen börjat brinna. 3 guesthouse hade brunnit ner till grunden... Alla på ön hade stått i led och skickat hinkar mellan varandra från havet för att släcka branden. En kille hade blivit ganska svårt brännskadad och fick föras till sjukhus som ligger cirka 3 timmar därifrån.
Sista dagarna i Kambodja spenderade vi mestadels på stranden med sol, bad och öl. Kvällarna spenderades antingen med fotboll eller fest!
En av kvällarna sprang vi på den australiensiska tjejen jag försökte få 10 poäng hos för att få en puss, jag fortsatte såklart att jobba på mina poäng och lämnade Jocke i egna händer. Tydligen gillar Jocke att köpa nya telefoner, då vi dagen efter hittade massa bilder på Jocke i telefonen som inte han hade tagit själv. Det visade sig att han hade lånat ut sin telefon till en kille i cowboy hatt större delen av kvällen! Han litar helt enkelt för mycket på okänt folk!
Sista kvällen skulle vi ut och äta ännu en romantisk middag. Vi gick till en schweizisk restaurang som vi hade provat innan och gillade. Det va dock inte lika lyckat denna kvällen, när vi kom hem började jag få mer och mer ont i magen och spenderade halva natten på toaletten. Denna gången va det min tur att bli matförgiftad, det värsta var att dagen efter skulle vi åka en 12 timmars bussresa till Saigon/ Ho Chi Minh i Vietnam.
Bussresan gick förvånansvärt bra. Sociala Joachim läste samtliga timmar i bussen medan jag kombinerade läsandet med sömn. När vi kom fram va klockan 8 på kvällen och vi båda var vrålhungriga. Vi skulle bara ta en taxi till hostlet för att checka in och dumpa våra grejer. Nu är det inte så "bara" att ta en taxi i Vietnam. Precis som tuk-tuk chaufförerna lurar en i Thailand så lurar taxi chaufförerna en i Vietnam. När vi hade åkt en stund började vi ana att allt inte stod rätt till... Efter cirka 15 minuter kom vi i alla fall fram till rätt adress. Denna långa taxifärd kostade oss hela 500.000 (150 kr)!
Ho Chi Minh är organiserat kaos upphöjt till 2! Här finns ett par miljoner mopeder, ett par taxibilar och några bussar, som alla kör på bägge sidor av vägen och ingen följer några regler. Det är ungefär samma kaos som när du tar upp dina hörlurar ur fickan.
Efter att ha gått i en timme hittade vi äntligen en restaurang bland alla j*vla cafeer som finns i Ho Chi Minh. Ligger det inte ett café var 50:e meter så är det nåt som är fel! När vi hade sköljt ner maten med ett par öl var vi ganska trötta och började orientera oss hem, vi insåg då att vi bodde rakt över gatan från där vi hoppade av bussen cirka 1 minuts promenad!
Dagen efter skulle vi gå på sightseeing/ shopping. Först kom vi till kepsgatan, tog höger in på hjälmgatan för att sen komma ut på verkstadsgatan! Vi måste berömma vietnameserna för deras kategoriserade gator. Shoppingen gick som vanligt inget vidare. Eftersom vi och skyltdockorna var dem enda vita personerna, var vi ganska nöjda efter ett par butiker där varenda klädesplagg var för litet och 2 väldigt röriga köpcentrum och gick därför och satte oss på ett café och drack öl. På kvällen gick vi till en bar och drack öl och spelade biljard. När vi hade spelat ett par rundor kom det fram 2 fransmän och utmanade oss, efter att ha besegrat dem blev det derby mot 2 norrmän. Jag är ganska säker på att vi slog dem också!
Man kan ju inte dricka öl hela tiden så vi hade bokat en guidad tur till ett av dem mest drabbade områdena sen Vietnam kriget. Guiden var en man i 65 års åldern som hette Mr Bean! Det visade sig att han hade jobbat inom den amerikanska flottan och därmed deltagit i kriget. Han hade väldigt många roliga, intressanta och sorgliga berättelser att berätta. Bland annat att hela hans familj och dåvarande fru hade omkommit i kriget. Han hade även suttit 6 år i fängelse och när han släpptes hade han inget kvar att leva för. Nästa år ska han gå i pension och släppa sin självbiografi där han kommer avslöja saker som kan kosta honom livet. Ska bli väldigt intressant läsning!
Väl inne på området gick vi runt och kollade på vapen som användes, hur dem tillverkades och hur alla fällorna fungerade. Vi gick på stigar mellan skyttegravar och bombkrater. Dagen avslutades med att vi fick provkrypa en 30 meter lång tunnel som startade på 3 meters djup och gick ända ner till 8 meter innan det började gå uppför igen. Det var mörkt, väldigt trångt och emellanåt svårt att andas. Väldigt jobbigt men väldigt häftigt och intressant!
Tillbaka till dagens äventyr på Mekong floden! Efter en cirka 2 timmar lång bussresa gick vi ombord på båten som skulle ta oss runt till 4 ställen. Under stoppen fick vi testa honung, frukt, skönhetskräm, godis och grönt te! Vi känner oss redan nyttigare och fräschare! Vi fick även paddla på en Å där det fanns krokodiler!
Life's better in boardshorts!
DTK